Att hitta sig själv -

i moderskapet, året innan trettio och alla frågor och ovissheter som susar i ens inre under den här omskakande perioden i livet. Jag vet mycket väl vem Josefine innan graviditeten och förlossningen var, men i samma sekund som min dotter föddes lämnade jag den versionen av mig själv - likt en orm som byter skinn. Jag tänker mycket på en tarotläggning jag gjorde inför det nya året 2023, där varje månad fick sitt egna kort. Till april drog jag kortet Tio i svärd, och min tolkning av kortet var:

Vid första anblick handlar det här kortet om döden, sorg och förlust. Och på ett sätt tolkar jag det precis så. I april, i samma sekund som vårt barn föds, kommer en ganska stor del av mig att försvinna. Den fria ungdomen, hon som alltid flytt genom livet med sin rastlöshet och oro. Nu dör ett liv för att nästa ska kunna börja.

Där och då kändes det väldigt läskigt och ovisst, men såhär i efterhand känner jag verkligen att kortets betydelse var mer träffande än jag någonsin kunnat föreställa mig. Med det sagt så är den här tiden av ovisshet och vilsenhet också läskig på många sätt, men jag vet att jag behöver ge mig själv tid. Tid till att lära känna mig själv i rollen som Sonias mamma, till att hitta nya rutiner i livet och till att hitta utrymme i vardagen att prioritera sånt som är viktigt på riktigt.

Att skriva och reflektera här känns som en sådan sak som är viktigt på riktigt. En landningsplats där jag får känna in, blicka tillbaka och få utlopp för både kreativiteten och mina tankar. Det känns väldigt rätt i tiden också; att ta ett litet, försiktigt kliv tillbaka från de stora sociala plattformerna och hitta sin alldeles egna, trygga vrå i den oändligt stora etern.

Välkommen till min lilla vrå!